.

Det är konstigt att man kan vänja sig vid att träffa så mycket nya människor hela tiden. Det är inte särskilt revolutionerande längre. Trevligt och kul, javisst, men inte alls som i början. Då var det första gången man snackade med en amerikan, japanes eller australienare. Man var så nyfiken, ville veta allt om alla och allt var nytt. Nu frågar man mer på rutin, och kan de big 5 frågorna utantill. Låt mig presentera Jonnas egna:

1. Vart är du ifrån?
2.  Är du på en Eurotrip?
3. Vart har du varit hittills?
4. Vart ska du härnäst?
5. Gillar du Nice?

Seriöst så mår jag lite dåligt över mig själv varje gång jag frågar detta nu. Jag kan riktigt höra hur min ton har gått från superduperentusiastisk till entonig robot. Jaha, ännu en australienare. Hej på dig. Eurotrip, verkligen kreativt av dig. Jaså, du har varit i Paris och Amsterdam. Påhittigt. Och nu ska du till London. WOW.

Förhoppningvis låter jag lite mer entusiastisk i verkligheten. Det brukar hjälpa med massa kaffe alternativt några glas vin. En trött hostelarbetares hemlighet...

Nej, ärligt talat är det oftast underbart att träffa så mycket nytt folk. Verkligen. Och säkert jättenyttigt och utvecklande och sånt. Men mest väldigt väldigt roligt. Skål för det! (Med massa kaffe, eller vin)